Hur definierar man sin relation till sig själv?

Relationen med dig själv är den viktigaste (och med säkerhet enda) relationen som kommer att bestå livet ut.

Trots detta är det en relation som puttas ut i marginalen, nedprioriteras och kanske inte ens reflekteras över.

Få av oss jobbar på den kontinuerligt och med intention och struktur.

Helt sjukt om du frågar mig.

Men hur definierar man den? Hur vet man att man har en “bra” relation med sig själv och hur kan man jobba på att göra den bättre?

Vi skulle kunna definiera den som “den inre dialogen” + det “soundtrack” som hela tiden går i bakgrunden.

En bra relation är upp till dig att definiera, men om den inte är stabil, funktionell och njutbar, så tycker jag att du skall fundera ett varv till.

Varför vill vi ha en relation till oss själva som inte gagnar oss, ger oss trygghet, för oss framåt och kanske framför allt… gör livet till något vi gillar?

Jag anser min relation till mig vara bra när:

-Jag kan lita på mig själv.
-Jag är nyfiken på mig själv och håller mig själv om ryggen.
-Jag inte förväntar perfektionism av mig själv.
-Jag kan använda mig själv som guide, cheerleader och inspiration.
-Jag har tålamod med mig själv.
-Jag ger mig själv utrymme för återhämtning.
-Jag inte förväntar mig ständig produktivitet.
-Jag har ett soundtrack som peppar och skapar en känsla av styrka och stabilitet.

En negativ relation till sig själv kantas av ett soundtrack som stressar, pressar, beskyller, hetsar, nedvärderar och ignorerar. Men inte nog med det så domineras den inre dialogen av kritik och dömanden, snarare än pepp och stöd.

Min gissning är att du vet hur din relation ser ut.

Om det är något du "borde" under denna livstid, så är det att se till att du har en stabil, funktionell och njutbar relation till dig själv, för hur skall du annars kunna njuta av det här livet?

Me, myself and I = mitt ansvar och min möjlighet. Samma gäller för dig.