Kvitton på att allt är annorlunda nu

Dom senaste dagarna har jag fått flera ”kvitton” på att jag inte är samma person som innan jag började med coachningen (för min egen del).

Saker som förr helt fått mig ur balans, påverkar mig knappt känslomässigt längre.

Exempel 1:
Vi var på bröllop utanför Lövsta bruk (i skogen) och råkade låsa in bilnyckeln i bilen…
(Ja och det spöregnade och var kopiöst mycket mygg)

FÖRR hade jag blivit skitsur, skyllt på Andréas, förväntat mig att han skulle lösa allt, tagit på mig offerkoftan och varit långsur i ett par dagar oavsett hur situationen löst sig. Man är ju liksom inte så klantig att man låser in bilnyckeln i bilen…

NU andades jag djupt tre gånger och tänkte "ja så kan det gå". 
Min hjärna gick omedelbart och utan ansträngning till att; även om detta absolut inte var önskvärt så var det inget oöverstigligt problem. Antingen skulle Andréas klura ut något fiffigt eller så skulle jag få köra tillbaka till Uppsala i vännernas bil, för att hämta extranyckeln. Förvisso skulle jag missa tre timmar av festen (Andréas skulle uppträda), men det var väl inte hela världen. 

Jag var lugn, lät Andréas fundera, satte barnen i händerna på vänner och försökte komma på något sätt själv som kanske kunder hjälpa. 

Jag kom faktiskt på en idé och Andréas tog sig in i bilen. Slutet gott alting gott, även om bilen fick offra ett handtag 😅. 

Exempel 2:
I morse klockan 8 möttes barnen och jag upp med min underbara svägerska på bryggan för att åka ut till ön. (Eftersom det blåst så mycket så hade vi sovit i land i natt.)
Det blåste tillfälligt mindre och skulle snart stiga till kuling och kanske storm…
Först snurrade en tamp in sig i propellern och vi hade ingen kniv. Sedan ville inte motorn starta.

FÖRR hade jag blivit skitstressad, försökt komma med tusen idéer (trots att jag kan NOLL om båtar), säkert skrikigt åt barnen om dom inte betedde sig och även ringt till Andréas (som var i Uppsala) och låtit stressen gå ut över honom.

NU kände jag ingen stress alls, utan tänkte att "jaja OM vi nu blir fast i land en natt till så är inte det hela världen". 

Vi ringde till en vän, som kom med en kniv, så vi kunde skära loss tampen. Sedan försökte vi få igång motorn och när den inte startade, åkte vi med vännen hem och fick lite frukost innan vi åkte tillbaka och motorn startade. 
Blåst och höga vågor, men ut kom vi. Dessutom avslutade jag med att hamna mellan båten och bryggan när jag skulle agera "hopp-i-land-kalle" (vilket också fått mig HELT ur balans förr). Kall och blöt blev jag men annars var ingen skada skedd. 

Jag kan inte med ord beskriva hur skönt det är att slippa stresspåslagen i alla dessa oväntade situationer. 

Att välja själv hur jag vill tänka och träna min hjärna så mycket så att den nu gör det per automatik är mer värt än jag någonsin kan förklara. Det måste upplevas. 

Vi kan alla förändra vår egen upplevelse av allt som händer runt omkring, så varför inte lära sig det? 
Jag skulle säga att det helt klart är den mest värdefulla kunskapen man kan ha. 

Vill du lära dig att göra det samma? Vill du ha just min hjälp? 
Då har jag två PRIVATA coachningsplaster kvar som öppnar första veckan i september. 

Klicka på PRIVAT COACHNING här ovan i menyn och ansök.