När man drivs av externa "varför"

Jag tänker mycket på mål. Det är något spännande och kittlande med mål. 

Mål får mig att vidga mina vyer och se att det som jag nu tror är "omöjligt" kanske är något som jag FAKTISKT kan och vill skapa. 

Omöjligt är bara tillfälligt när det kommer till väldigt mycket. Våra hjärnor är kapabla att skapa mer än vi ofta tror, men något jag märkt gör en tydlig skillnad är vilka "varför" som driver oss. 

Många (kanske dom allra flesta om vi är ärliga med oss själva) sätter mål grund av anledningar UTANFÖR oss själva.
Vi vill tjäna mer pengar, skaffa ett "bättre jobb", köpa ett större hus/bil/sommarställe/etc, vara smalare, mer vältränade... men varför? 
För att vi tror att det kommer att ge oss status, att andra kommer att tycka bättre om oss, se upp till oss, bli imponerade - that is it.

Vi jagar något som vi tror kommer sätta oss "högre upp i trappan", men problemet är att det hela tiden finns ett steg högre upp. 

Jag säger inte att ständig utveckling är något dåligt! Verkligen inte. Jag tror att utveckling är en av våra många privilegier som människor, men när jakten på utveckling drivs av saker UTANFÖR oss så leder det till stress, frustration och otillräcklighet. 

Helt seriöst, det är inte så himla kul! Varför vill vi sätta oss i den sittsen om vi inte måste?

Mål kan vara kul, peppande och spännande om vi skapar dom från vad VI SJÄLVA VILL. Om vi sätter dom utifrån vår inre tillväxt och vilka personer Vi vill vara och liv VI vill skapa. 

När vi tittar på våra mål och ställer oss frågan "Varför?" så kommer mycket upp till ytan. 

Varför vill du ....?

1. Är det för att du tror att allt kommer att ordna sig då? Att du kommer att må bättre? Att det kommer att vara annorlunda "där" än vad det är "här"?

2. Eller är det för att det skulle va kul och se om det var möjligt? Se hur mycket du kommer att växa? 

Det är en avsevärd skillnad för 1. kommer att bli ett stort problem om du inte når ditt mål. För risken är då att du kommer känna dig stressad, otillräcklig, frustrerad och säga massa elaka saker till dig själv.
Det kommer också bli ett problem OM du når ditt mål, eftersom dopaminkicken av att nå målet kommer att vara flyktig och du kommer mycket snabbt befinna dig tillbaka på din känslomässiga ruta "ett". Så du kommer att sätta upp ett nytt mål, eftersom DET kommer att få dig att må bättre. 
Du kommer flytta dig från ett mentalt "brist tillstånd" till ett annat, ständig jagande nästa delmål utan att kunna njuta av det du skapar. 

Om ditt "varför" istället är i området runt 2. så kommer det inte vara ett stort problem om du inte når ditt mål, för resan tar inte slut där. Du kommer se tillbaka på allt du gjort och fortsätta. 
Varje dag du jobbar mot ditt mål är en vinst och du kommer att få känna att du är på väg lite varje dag. Dopaminet som driver oss kommer att vara lägre men konstant och bestående. 

Så vart vill jag komma med allt detta?

Titta på dina mål och checka in med dig själv. VARFÖR har du satt målet du satt och kommer ditt VARFÖR utanför dig? 

Om du inte når målet, hur tror du att du kommer att känna? Tror du att du kommer känna dig besviken, dålig och nedslagen i skorna? Då är det läge att titta närmare på ditt varför...

Mål är kul och kan få oss att växa oerhört, så låt oss se till att vi inte använder dom EMOT oss själva!