Att inte vara på topp och att ta sig ur

Vi är inte alltid på topp.

Oavsett om vi vet att vi kan välja vad vi tänker eller inte.

Livet är 50/50 och det är inte ett problem. 

Men ofta när vi börjar med det är arbetet och känner massiv förändring så tror vi på något vis att vi inte borde känna "negativa" känslor, att  vi inte borde känna oss mentalt utpumpade eller för den delen behöva känna starka känslor. Vi vet ju trots allt att dom kommer inifrån, att vi producerar dom eller hur... kanske "borde vi bara skärpa oss".

Skitsnack. 

Vi är alla människor och OAVSETT om du intellektuellt VET att det är du som producerar dina känslor med dina tankar, så betyder inte det att du kan eller borde göra det hela tiden. 

Ingen kan välja vad dom tänker HELA TIDEN. 

Men kan vi välja vad vi tänker 20% av tiden eller 40% av tiden så är det en ENORM skillnad i livskvalitet. 

Livet går upp och ner, det är den mänskliga upplevelsen och alla nyanser behövs. 

Men med det sagt så har du med din ökade medvetenhet en möjlighet att förstå och acceptera alla nyanser av livet, utan att för den del lägga en värdering i det. 

Men dom där gångerna när det bara känns som att man klafsar runt i ett träsk. Det är segt, motigt och ingenting i kul, hur gör man då?

Ja först och främst måste vi erkänna att ibland är det bara rätt skönt att få vara där i träsket.

Att få klaga, lägga sig under en filt och bara sura, men vi vet också när vi känner att vi fastnat och faktiskt inte VILL vara kvar i träsket längre. 

När du känner att det är dags, då har jag några tips på podden avsnitt #91.

Men kom ihåg att INGEN är på topp jämt. Ge dig själv lite "slack" för du är bara människa precis som resten av oss. 

Ge dig själv lite tid, och när du känner att det är dags, ja du har du alla möjligheter att komma tillbaka upp på banan. ❤️